»Jag behöver inte vara underhållande, jag behöver inte vara rolig, jag kan till och med vara tragisk. Men - jag får inte vara tråkig«  Lars Molin

Lars Molin Sällskapets ordförande, Iréne Holmgren berättar
”I slutet av 60-talet umgicks vi med familjen. Jag var då en blyg hemmafru som ”med stora öron” lyssnade jag till Lasses berättelser. När jag vunnit en bröllopsresa till Italien genom att skriva om hur jag träffade min man, berättade jag det stolt för Lasse. Han blev inte särskilt imponerad utan sa ” det är väl ingen jävla konst att sno ihop en historia”. En kort tid därefter var det en liknande tävling i Allas Veckotidning. Lasses ”snodde ihop” historien som handlade om hans eget bröllop. Det blev den bästa bröllopsnovellen och första priset, en resa till Italien. Under många år undrade jag om den historien också var en skröna men den var sann, det har hans dåvarande fru bekräftat.

Min jobbarkompis Lars Molin.
Jag arbetade ihop med Lars Molin tiden 1 maj 1965 till 31 mars 1972.
Det var kul att arbeta tillsammans med Lasse, bland annat för att det alltid skulle rationaliseras och verksamheten skulle utvecklas. Vi skulle prova nya idéer och förslag. Vi hade många ”tokiga förslag” som på den tiden inte fick genomföras för att högre chefer på vägverket sade ifrån men som idag håller på att förverkligas i vägverket.
Bakgrunden till ”Midvinterduellen” var att Lasse skulle åka ut på Gräsö och kolla upp vinterväghållningen. Det var vid den tid då man gick över från mjölkflaskor till tankbil på bondgårdarna. Då fanns det en överenskommelse mellan Vägförvaltningen och Mjölkcentralen om att mjölkpallarna skulle bort efter de allmänna vägarna. Lasse skulle köra igenom en snödriva som ofta bildades, när det blåste lite och snöade vid mjölkpallen vid Gräsögård. Då kom han in i ett spår som gjorde att han körde på mjölkpallen. Lasse backade och tog ny fart, men kom i samma spår och körde in i mjölkpallen en gång till.
Samtidigt satt bonden och åt frukost och såg hela detta lustspel. Bonden gick ut och frågade vad han höll på med. Lasse visste att det fanns en överenskommelse mellan VF och Mjölkcentralen om att mjölkpallarna skall bort efter de allmänna vägarna. Men bonden krävde ersättning för mjölkpallen.
Det var sådana enkla episoder som Lasse kunde utveckla och tänka ut hur det skulle bli drama och litteratur av.
Lasse var en otrolig berättare, om han hade varit med om allt som han berättade så skulle han varit minst 100 år. Men han hittade sin rätta plats i tillvaron och hans berättarglädje och fantasi fick rätt utlopp.
Lasse Molin var en otrolig snäll och ömsint person, som kunde få fram den lilla människans idéer. Göran Johansson, f.d. vägmästare

Mjölkbordet
I mina gömmor hittade jag en gammal ritning för hur ett mjölkbord skulle utformas anno 1938 i sitt förhållande till vägbanan. Jag kom då osökt att tänka på allas vår käre Lars Molin.Han skrev ju bl a TV-pjäsen Midvinterduell, som handlade om ett mjölkbords vara eller icke vara längs den allmänna vägen. Lars var en kort tid under min Sörmlands-sejour kollega till mig. Jag hade mitt arbete i Strängnäs och Lars i Björnlunda.
Vägmästareområdena gränsade mot varann och vi träffades ibland vid inspektionsresor på orter som Laxne, Dunker m fl ställen. Vi tog alltid kontakt med varandra när vi hade jour för snöplogning och sandning.En viss osäkerhet förelåg alltid om man skulle starta snösvängen eller inte. Nu drar vi igång Bergman kommer jag så väl ihåg Lars ropa ut på kommnikationsradion många gånger.
Det var alltid viktigt att dra igång snösvängen samtidigt för att det inte skulle bli för ojämn standard mellan områdena. Jag kommer inte ihåg om det fanns några mjölkbord efter vägarna vi plogade. Åtminstone hade vi inte något problem med något mjölkbord efter våra vägar. Jag vet inte var Lars inhämtade sin inspiration för att skriva Midvinterduell.
Vår gemensamma tid handlar om är slutet av 60-talet. Lars tjänstgjorde ju också i Roslagen och Östhammar. Det är möjligt att inspiration inhämtades i Roslagens famn. Vad jag däremot erinrar mig var att Lars skrev fantasifulla reseräkningar. Varje månad skulle man skriva reseräkning över tjänsteresorna. Specifikationen skulle beskriva färdväg och vilka tider som resorna företagits. Lars nöjde sig visst inte enbart med detta.
Hans reseräkningar var som små noveller påstås det. Han beskrev således även vad som hänt under resorna. Det var en minnesrik tid att få ha Lars som kollega, skratten var många och arbetsglädjen stod högt i tak.
Vi träffades inte enbart vid inspektionsresor utan även i Södermanlands läns Vägmästareförening där jag för några år var sekreterare.
Martin Daniel Bergman tidigare Vägverket i Stockholms regionen.

Kollegorna om Lars Molin

Dött helgon II
Christian Lund, som inte bara är artistpappa utan också jobbade med Lars Molin, skrev så här i en minnesartikel över Molin den 5 mars 1999 i tidningen Norrländska Socialdemokraten.
En annat härligt robust minne av Lasse: En gång körde han ett klippbord, mig och min dotter Regina, 6, till vårt sommarställe. Mitt i skogen blev dottern bajsnödig. Lasse stannade bilen och jag for ut bland granarna med den unga damen.
Toalettpapper saknades i bilen och Regina ville inte använda våra föreslagna gröna blad ur naturen. Lasse tog då och rev ut tre sidor ur en just fullbordat originalmanus till en roman och överräckte till den unga damen.
Kommer du ihåg vad du skrev, tror du? undrade jag. Det jag inte kommer ihåg är inte värt att minnas, sa Lasse lakoniskt.

Samuel Fröler: ”Han var en fullständigt unik människa”
Samuel Fröler är djupt chockad över Lars Molins död.
  Rollen i ”Tre kärlekar” var hans stora genombrott.
  – Jag har Lars att tacka för min framgång, säger han.
   Samuel Fröler har svårt att få fram orden när Aftonbladet når honom per telefon på Malaysia där han är på semester.
  – Fruktansvärt. Jag har inga ord för vad jag känner. 
  1989 fick han rollen som Gösta i Lars Molins kritikerrosade serie om familjen Nilssons öden i 1940-talets Sverige. Det var en lyckoträff.

”Han hade så mycket kvar att ge” 
   – Hade jag inte fått rollen i ”Tre kärlekar” hade jag inte varit där jag är i dag. Det sa jag till Lars när jag fick SVT:s Sammy-pris för min roll som Gösta, säger han. 
   Lars Molin fascinerade Samuel Fröler långt innan han kom på tanken att han ville bli skådespelare.
  – Jag beundrade alla Lars tidiga produktioner. Han var en fullständigt unik filmare och människa. En svensk films motsvarighet till Vilhelm Moberg. Han hade samma kunnande om den lilla människan och dess strävan. 
  – Det är hemskt att han är borta. Han hade så enormt mycket kvar att tillföra svensk film, säger Samuel Fröler.

Loket: Solvalla var Lars andra hem
Solvalla var något av ett andra hem för Lars Molin.
– Han älskade att koppla av med hästar och umgås med människor inom travvärlden, säger Leif ”Loket” Olsson.
Hästar var en stor del av Lars Molins liv. På Solvalla lärde han sig en del av livets regler.
– Här har jag lärt mig att varje seger för dig närmare nederlaget. För man kan inte vinna jämt, sa han till Aftonbladets reporter Bosse Sandström i december när de träffades på Solvallas travkafé.
Blev goda vänner genom travet
Tillsammans med ”Loket” och tv-producenten Lennart Jelbe ägde Molin bland andra hästen Tripple LLL. L:en står för deras förnamn: Lars, Leif och Lennart. Genom travet blev de tre goda vänner.
– Tidigare träffades vi varje onsdag på Solvalla och pratade om allting, säger ”Loket”.
– Han var uppvuxen med hästar och han var en naturbegåvning på det, säger Lennart Jelbe.
”Loket” och Lennart Jelbe beskriver Lars Molin som en levnadsglad person, en trevlig och rolig människa som var allas vän.
– Jag talade med honom sist i juldagarna, efter första avsnittet av Kreuger. Han lät så nöjd och glad. Jag hade tänkt att vi kunde prata mer om det nästa gång jag åkte upp till Solvalla, säger ”Loket ”.
– Det är en enorm saknad. Han hade fortfarande så mycket att ge, säger Lennart Jelbe.

Han var en härlig och udda person Erland Josephson, skådespelare.
Var med i Den tatuerade änkan och Kreuger.
– Han är en av de främsta berättarna i Sverige någonsin. Han hade ett fantastiskt sinne för människor, samhälle och sammanhang. Lars var en härlig och udda person som var lysande på många sätt. Han gick bort alldeles för tidigt. Tre kärlekar är ett mästerverk.

Man kände sig så trygg med honom Mona Malm, skådespelare. Var med i Tre kärlekar och Den tatuerade änkan.
– Han var så mitt i livet. Man kände sig så trygg med honom. Det sista jag hörde var när han höll ett roligt invigningstal på Kulturhuset i förrgår klockan ett. Och i dag finns han inte. Jag är så glad att vi hann göra Den tatuerade änkan. Vi hade pratat om filmen i många år.

Han hade så många historier kvar Sven Wollter, skådespelare. Spelade i Den tatuerade änkan och Kreuger.
-Vem ska nu berätta berättelserna om vår verklighet? Lars Molin hade så många historier kvar.
-Det var fantastiskt att som skådespelare få jobba med Lasse, alla drogs in i den fina atmosfär som han skapade. Det var så mycket kärlek som strömmade ut från denne lille man.

Han lärde mig allt jag kan om filmarbete Jessica Zandén, skådespelare. Var med i Pengarna gör mannen, och Tre kärlekar.
– Han lärde mig allt jag kan om förhållning till kamera och filmarbete. Tre kärlekar var mitt genombrott, utan den serien så hade jag haft ett annat yrke i dag.
– Han var så lyhörd, inkännande och social. Det är obegripligt, jag har fortfarande inte fattat vad som har hänt.

Allt han gjorde känns genuint Allan Svensson, skådespelare. Var med i Kejsaren av Portugallien, Saxofonhallicken, Tre kärlekar och Sommarmord:
– En oerhört förlust. Han var en varm människa och en förebild för hur man leder en inspelning. Lasse spred en härlig stämning och var helt prestigelös.
– Allt han har gjort känns oerhört genuint. Han var en av få regissörer som gemene man verkligen känner till.

Jag ville filma alla pjäser av honom Lars Löfgren, före detta Dramatenchef:
– Det var jag som upptäckte honom. 1970 var jag chef på TV2-teatern. En dag låg det tre kuvert på mitt bord. Det var tre pjäser av Molin. Jag läste dom, blev häpen och ville filma allihopa. Han var det svenskaste av allt. En folklig dramatiker. Alla som hade med Lars att göra älskade honom alldeles uppriktigt.

Det är en stor förlust – han var unik Ingrid Dahlberg, Dramatenchef, jobbade med Molin med bl a Midvinterduell, Tre kärlekar och Kejsaren av Portugallien:
-En stor förlust av en av televisionens bästa filmare. Han var en unik skildrare av den lilla svenska människans storhet. Han var en nära vän till mig. Jag sörjer Lars.

Molin var en stor berättare Ingvar Hirdwall, skådespelare, spelade i bl a Midvinterduell, Kejsaren av Portugallien, Tre kärlekar, och Ivar Kreuger:
-En jätteförlust, det känns overkligt. Bosse Widerberg och Lars Molin var för mig de stora berättarna. Han ömmade för den lilla människan. Vi har umgåtts privat i alla år. Jag kan bara känna tacksamhet för att jag har fått tillfälle att lära känna och arbeta med Lasse.

Sverige har blivit mycket tråkigare Rolf Lassgård, skådespelare, var med i Kejsaren av Portugalllien, Sommarmord och Potatishandlaren:
-Jag är chockad och förtvivlad. Det första man tänker på är att Sverige blivit mycket tystare och tråkigare. Vi har mist en av Sveriges största berättare. För mig har han betytt jättemycket, han har lärt mig mycket om jobbet och förhållningssätt. Jag kände ett stort förtroende för honom.

Han hade störst koll på vad Sverige är Johan Rabaeus, skådespelare.
Spelade Ivar Kreuger i Kreuger:
-Han var en av våra stora regissörer. Kreugerinspelningen minns jag som en massa roliga samtal. Vi hade enormt kul. Lasse visade stor kärlek till sina medarbetare. Som skådespelare kände man sig oerhört sedd och tagen på allvar.
-Han var en kreativ människa. Jag har aldrig stött på en person som han: regissör, dramaturg, travexpert och – tekniker. Dessutom hade han ett stort samhällsengagemang. Han hade störst koll på vad Sverige är och var.

Lars var en unik folklig tv-berättare Sam Nilsson, SVT-chef, god vän med Molin sedan 20 år:
-Lars var en unik folklig tv-berättare som inte har sin motsvarighet. Han har lämnat efter sig så mycket att vi aldrig kommer att glömma honom. Vi gjorde en resa till USA ihop när han vann en Emmy. Han var så oerhört lycklig den kvällen.

Han hade så mycket mer kvar att ge oss Peter Haber, skådespelare, var med i Tre kärlekar och Sommarmord:
-Vi är förtvivlade. Han hade så vanvettigt mycket mer kvar att ge oss. Denna enorma humanist och filmare. Det är ett stort hål i svensk kulturliv efter honom. Man blev alldeles lycklig när man filmade med honom.

 

Upp igen!